Under Skånsk scenkonstdag den 1 oktober, anordnad av Rikstetatern Skåne, detog Miguel Cortés i panelen för en diskussion om repertoarval. Vad ligger till grund för de fria utövarnas val av repertoar och hur mottas det av arrangörerna runt om i Skåne? Är det scenkonst i en vidare bemärkelse som teaterföreningarna vill ha eller är det fortfarande teater man vill ha? Många intressanta frågor berördes i diskussionen och förhoppningsvis ledde det till nya visioner och insikter. Dock kvarstår det absolut största hindret av alla: hur i allsin dar ska det fria danskonstlivet kunna konkurrera med institutionernas kraftigt subventionerade prissättning??? Antingen tar man bort subventionerna för institutionerna (och deras uppdrag) eller så inför region Skåne ansenliga stödåtgärder åt de fria danslivets turnéverksamhet...